En hyllning till översättningskonst
Konst finns i många olika former. Vissa bättre än andra. Vissa underskattade och vissa överskattade. För mig har det alltid funnits en stark dragning till konsten. Jag har själv haft min lena nakna kropp hängandes på Sörmlands konstmuseum i form av ett fotokonstverk som hette ”Anders och jag” om jag inte missminner mig.
Men den här texten handlar inte om Jesper Husas verk på Bildesteternas slututställning. Detta är en hyllning till en annan konstform, nämligen den där geniala konstnärer tar en låt på ett främmande språk och skriver undertexter på sitt egna.
Det hela började med turkhits, som cirkulerade på folkets Packard Bell-datorer nätt hemskickade av Astra eller Scania till ett otroligt överpris. I en tid då internet var nytt och inte bara bestod av antingen porr eller katter. Det var hits som ”Ansiktsburk” och ”Hatten är din” på hemmasnickrade passagenhemsidor. Men jag kommer inte ihåg dessa som en del av det kulturella toppskiktet, tvärtom så minns jag de som halvroliga klipp man kunde skratta lite åt för att sedan gå vidare.
Jag vet inte om konstformen behövde få ett par år på sig att mogna. Eller om jag själv bara behövde mogna och inse det vackra med dessa klipp. Under min gymnasietid gjorde två kompisar till mig varianter på fenomenet. Den ena sysslade med den mer klassiska stilen, där originalspråket var turkiska eller arabiska. ”Arabiska natt” och ”Arabiska natt del 2” har blivit ett signum för konstnären thefatfreakybatard. Hans kollega inom denna relativt unga konstscen, Aoroncarta hade däremot en helt annan, ganska så banbrytande stil. Till toner av skränande heavy-metal gitarrer och en growlande text om bråd död fann Aoroncarta en glädjande poesi som bara kan utryckas i dessa mästerverk. Textrader om en kasse rom och ett rån av en konsumbutik får den gamle Stagnelius att blekna.
Det var längesen jag gottade mig i denna sortens ljuva poesi. Men anledningen till denna hyllning grundar sig i en annan video jag kom över i början av året. Jag satt med en vän och sållade bland katter och porr för att till sist komma fram till den mest fantastiska skapelsen inom denna genre. Framför oss står en indisk man iklädd en röd läderdräkt och gör en slags Bollywood-verision av Michael Jacksons ”Thriller”. Med textrader som ”Morgan bor där mormor sa, killar gillar dålig mat” fångar han på ett sätt meningen med varför vi vandrar på denna jord. Lägg dessutom till ett eko som inte framställts med effekter utan är framsjungit av artisten själv så har du ett mästerverk som kommer influera mänskligheten i många, många år.
Visst, jag är inte den första som hyllar just den här videon. Den är förhandstippad som favorit till årets video av Daniel Larsson på Dafleet, men jag tycker det är viktigt att se vad som ligger bakom denna fantastiska konstscen. För vi får inte glömma bort att konst ständigt växer fram genom annan konst, där vi till exempel aldrig hade haft verk som ”Hitler gets banned from Xbox live” om inte Oliver Hirschbiegel gjort ”Der Untergand”.
Relaterat:
"Sixpounder skojfrisk" - Aoroncarta
"Tear apart-ektomorf" - Aoroncarta
"job for a cowboy-day in black" - Aoroncarta
"arabiska natt" - Thefatfreakybatard
"arabiska natt del 2" - Thefatfreakybatard
"Chiru - Dålig mat!" - Sonadar9
Death Metal - för vem?
När jag skrev recensionen började jag fundera på vilka som egentligen lyssnar på death metal. Jag lyssnar på det extremt sporadiskt och det är svårt att hitta en känsla eller tidpunkt som gör att jag längtar efter genren. Suget bara kommer helt random. Det är inget jag söker när jag är glad eller arg. Det bara är... Ja, vad är det? För den som inte förstår skönheten är det svårt att beskriva. Den spontana reaktionen måste vara negativ, eller?
Låt mig fortsätta med Cannibal Corpse. Med titlar som "Fucked with a Knife", "Hammer Smashed Face" och "Demented Aggression" är det svårt att inte se det ironiskt. Jag tror det flesta ser det som ett skämt åtminstone. Visst, galna, långhåriga, våldsbenägna head-bangers är vad som pryder skivomslagen och koncerterna, men jag tror den gruppen är överrepresenterad. Jag - världens lugnaste kille som till och med grämer mig för att visa mig i Ankans hatt som ännu ligger här hemma - uppskattar genren.
Vad är det då som gör denna relativt okända och kanske till och med tabubelagda genre så briljant för ett fåtal av oss normala människor? Finntroll, Cradle of Filth och Children of Bodom är lättare att definiera. De anammar trevliga melodier och hårdrocksgitarrer, men gör det snabbare och med growls snarare än sång. Det är förståerligt att man uppskattar det. Men Cannibal Corpse?
Urk. Det är svårt. Ska man vara psykoanalytisk kan man säkert påstå att den representerar de aggressioner jag aldrig ger utlopp för. Men det känns jättefel. Jag är inte arg när jag lyssnar på hur en man kvävs i låten "Encased in Concrete". Jag blir snarare lugn. Jag tar in en snus, drar på mina hörlurar och slappnar av. Jag relaxar till världens hårdaste musik. Det är konstigt. Läskigt?
När jag blev introducerad till Cannibal Corpse av min nära vän Robban som tyvärr begick självmord för ett par år sedan var jag 16 år gammal, ny på gymnasiet och återförenad med gamla vänner. Det var en bra tid, kanske min bästa. Nostalgin spelar säkert en stor roll till varför death metal är mig varm om hjärtat, men det är definitivt inte allt.
Jag har i denna text inte lyckats visa varför death metal är viktigt för mig, men jag tycker inte det gör något. Jag är del av en liten klubb av normala människor som ser något odefinierbart vackert i "musiken". Jag vet att det finns likasinnade över hela världen och vårt samband är att vi inte söker upp varandra. Vi njuter i en gemenskap som definieras av ensamhet.
Nystart
Tja.
Det är inte bara en ära att få skriva här, det är också en utmaning. Dels måste jag hålla en kvalité som mäter sig med Ankans, Poppes och Emils tidigare inlägg. Samtidigt måste jag övertyga de andra om att min nystart här också kan vara deras nystart. Vi ska helt enkelt försöka återuppliva denna en gång så briljanta blogg.
Men nog om Ankan, Poppe och Emil. Jag är ny så jag kör en snabbpresentation som förhoppningsvis är intressant för några:
Växte först upp i Hammarkullen i Göteborg och flyttade sen till Gotland. Mina kompisar hette i Göteborg Jorge, Brian, Aselas och Pedram och på Gotland hette dem Nils-Petter och Per.
Efter gymnasiet spelade jag onlinepoker och onlinecasino under typ två år. Sen pluggade jag ekonomi och sen tyska och sen litteratur och nu är jag här med CSN som snart inte vill ge mig mer lån, en värdelös kandidatexamen, noll cash och en oplanerad sommar.
Jag har en del halvfärdiga texter att lägga upp så jag avslutar genom att ge lite teasers. Jag kommer skriva om:
1. Varför denna nystart är en bra nystart
2. Varför min gamla kompis Alex sorterar sin porr efter manliga skådespelare
Kom inte på någon trea, men jag har gott om material. Oroa er inte.
Nu kör vi.
